En av de anonyma
De allra flesta av de 344 världsomseglarna är bortglömda idag. De som släktforskar och vet något om sina förfäder skriver säkert in i antavlan att denne varit med på Eugenies världsomsegling, men många andra är endast namn som sveper förbi när man idag läser besättningslistan. Det är inte så konstigt egentligen. Det har gått 170 år sedan avseglingen, och de allra flesta skrev varken brev eller dagbok under seglatsen. Men det finns vägar att gå för att hitta de bortglömda. I dagens blogg ska jag lyfta upp en av de anonyma.
Mannen var båtsman Hans Petter Christensson Svart, och var nummer 16 i Gotlands första kompani. Hans Petter föddes 1828 i Boge på nordöstra Gotland som son till kalkugnskarl Christen Christensson. Kalkbrytningen hade blivit en allt större näring på Gotland de senaste århundradena. Många kalkugnar och milor byggdes, och då av främst borgare från Visby. Efterhand utvecklades dessa borgare till välbeställda kalkpatroner. De som arbetade med brytning av kalk och arbete vid ugnarna kallades kalkugnskarlar. Det var ett hårt arbete med risk för svåra brännskador kring ugnen. Bostäderna låg i närheten, och var både små och illa byggda. I ett sådant hus vid Tjeldervik i Boge socken växte den framtida eugeniebåtsmannen Hans Petter upp, som yngst av fyra syskon.
Under uppväxten i Tjeldervik hjälpte både han och syskonen till i arbetet, men Hans Petter lämnade efterhand det hårda livet vid kalkugnen och blev som 19-åring antagen som båtsman. Han blev sen placerad i Lärbro, norr om Boge. Enligt husförhörslängden där hade han "hjelplig kunskap" i läsning. Några år senare gifter han sig med Elisabeth Fredrika, och första barnet Anna Maria kommer till världen i mars 1851. Det fanns sedan tidigare ett båtsmanstorp för båtsman nummer 16 i Lärbro, men 1850 kom kronan och rotehållarna överens om att en ny byggnad skulle uppföras och stå klar 1853. Båtsmanstorpet hade enligt ritning en yta på 8,1 gånger 5,7 meter för både förstuga och huvudstuga. När Hans Petter Svart kom hem från världsomseglingen under sommaren 1853 skulle båtsmanstorpet stå klart för inflyttning.
Båtsman Svart från Lärbro på Gotland märks inte av mycket i källorna under seglatsen, men står nämnd i loggboken två gånger. När Eugenie tog hand om sjörövarfartyget George Howland utanför Guayaquil var Svart en av dem som utgjorde den tillfälliga besättningen på det tagna fartyget. Det andra tillfället där han nämns i loggboken var inte lika trevligt. Den 19 februari 1853, några dagar efter avsegling från Batavia, får båtsman Svart 25 prygel för "olydnad och sturskhet mot korpral". Båtsman Hans Petter Svart blev den nionde personen ombord som pryglades.
Båtsman Svart kom hem till Sverige efter den 18 månader långa världsomseglingen, men efter några år tar hans liv en vändning. Vi vet enligt kyrkoböckerna att han kom hem från världsomseglingen till sin familj och det nya torpet. Vi vet också att han blev kommenderad på fregatten Desirée 1854, samma år som förste sonen föddes. Några ytterligare kommenderingar följde under åren som gick, men redan 1858 begär Hans Svart avsked från sin tjänst som båtsman. Han är då endast 30 år gammal. I husförhörslängden från Lärbro under 1860-talet står han först som avskedad båtsman, men har sen titeln sjöman. Från en husförslängd till en annan försvinner han sen sakta bort från familjen och Lärbro. Han står som rymd i några år innan han i husförlängden flyttas till sidor med titeln "vistelseort okänd". När hustrun Elisabeth dör 1904 står det i dödboken - "hustrun till förrymde Båtsmannen Hans Petter Svart." Hans vistelseort är alltså okänd i många år. Det troliga är att han helt enkelt gått till sjöss, och kanske avlidit utomlands. Men det kan också vara så att han följt med ett skepp till utlandet och därifrån tagit sig till Amerika eller någon annan kontinent.
Båtsman Svarts öde var endast ett av 344.